kattis.G

Direktlänk till inlägg 28 mars 2014

Anorexi

Av Katarina - 28 mars 2014 13:47

Idag tänkte jag skriva lite om sjukdomen anorexia.

Man kan börja med att säga Anorexi kan börja av olika anledningar. Anledningen jag tror man pratar mest om är att de tycker att dem är tjocka och vill se ut som modeller fast man kanske till och med är smalare än modellerna. Jag tror att de som tycker att dem är tjocka fast inte är det har lite svårare att bli friska igen. Jag har aldrig tyckt att jag är tjock utan min sjukdom kom pga att jag mådde psykiskt dåligt av olika anledningar. Jag mådde väldigt dåligt i skolan tex Jag slutade prata samtidigt som jag slutade äta i skolan. Mina betyg var åt skogen för jag hade ingen energi att plugga, jag brydde mig inte direkt heller. Jag har DNA för att vara smal så genom att sluta äta så blev jag extremt smal. 


Det är många som inte vill bli friska, som inte förstår hur farligt det är att vara för smal. Det är ju dem som behöver mest akut hjälp innan det är försent. Jag kom på själv att jag var tvungen att äta och det gjorde jag när jag upptäckte  Örebroboxningsklubb. Att boxas var det roligaste som fanns och jag är så fruktansvärt glad över att jag vågade gå dit och träna med massa killar. För på den tiden bestod gruppen av bara killar (har jag för mig). Men eftersom jag inte åt något så orkade jag ju inte träna, jag hade konstant huvudvärk och jag blev ingen bra boxare. Så jag insåg att jag var tvungen att börja äta om jag skulle träna så mycket. Det var väl lagom till att jag började gymnasiet när jag insåg det. Då vägde jag nog 44 kg tror jag, och normalvikten var väl 55-60 för mig. 


Vid den här tidpunkten började jag söka hjälp.

Jag gick till kuratorer, skolsköterska, anorexikliniken etc. Men jag fick inte den hjälpen jag ville ha, som skulle fungera för mig. Tillslut var jag så tröttpå att söka hjälp så jag tog tag i det själv och det var faktiskt inte så länge sen. För lite drygt 1½ år sen lyckades jag gå upp till 54 kg. Även om det tog väldigt lång tid att komma så här långt så är jag riktigt stolt över mig själv som klarade av det. Det gäller att vara envis som en gris och aldrig ge upp hur hårt och hur många återfall man än får. Det är ju ett krig i hjärnan en del vill äta och vet att man behöver näring medan den andra halvan inte är hungrig och inte vill ha. Det är inte det lättaste att äta när man inte är hungrig och har stora klumpar i halsgropen. 


Jag fick ett ordentligt återfall pga en kille som jag inte ens kände. Jag gick på stan en sommar och när en kille gick förbi mig så sa han `Ät för fan´. Jag stannade och tittade chockat efter honom och han bara fortsatte att gå. När chocken lagt sig blev jag jätte ledsen för jag försökte verkligen bli bra och gå upp i vikt. Han hade ju inte en aning om hur mitt liv såg ut, jag kunde ju haft en annan sjukdom där man går ner i vikt ex cancer. Efter det kunde jag inte äta på ett par dagar, dem orden satte sig fast. Men jag kom tillbaka på banan igen men fick börja om. 

Så ser ni någon som är extermt smal sköt er själv och låt dem vara för ni som påpekar saker kan göra allt värre. 


De som har anorexi behöver all stöd dom kan få. Men man måste stödja dem på rätt sätt annars kan det bli värre. Man måste få dem att föratå hur smala dem är, så länge de tror att dem är tjocka eller lagom så kommer man inte kunna hjälpa dom och dethjälper absolut inte att skrika på dem eller tvinga i dem mat etc. Man måste ta det lungt och prata mycket med dom, ta reda på anledningen till varför de mår dåligt eller tycker att dom är tjocka. Kurator fungerade inte för mig jag ville inte prata med någon främande person, utan skulle jag prata med någon alls så var det med min mamma. För vi har alltid haft en bra mamma dotter relation, jag litade på henne. Innan jag blev gravid tror jag att jag vägde 54 kg så förhoppningsvis så väger jag runt 56 kg när bäbisen kommer ut och att jag inte går ner i vikt efteråt. Jag håller på att lära mig äta mer livsmedel som jag inte gillar och jag kommer fortsätta resten av mitt liv med det och så måste jag hålla koll på vikte så jag inte går ner. 


Detta är min syn på det här ämnet om det är någon som vill dela med sig om sin historia eller har frågor till mig om min etc så får ni gärna skriva.   

Här vägde jag ca 45kg (ca 6 år sen) om det syns hur smal jag är. 

 

Här vägde jag 55 kg och det var för ca 1 år sen. 

 


Ta hand om varandra!



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Katarina - 31 mars 2014 17:15

Hej Jag ska hjälpa mamma att gå ner i vikt, så det ska bli roligt och se om jag klarar av det.  Från och med imorgon ska hon börja med att skriva upp för en vecka hur, när och vad hon äter. Sen ska jag lägga upp en kost och tränings förslag till ...

Av Katarina - 29 mars 2014 10:32

Hej alla! Nu är jag jätte glad. Jag har precis haft ett riktigt träningspass (nästan).  Jag kan ju inte ta i hårt eller mycket men jag körde mer än jag brukar. Hoppas bara det inte blir negativt för graviditeten.  Jag tänkte ta kort på övningarna...

Av Katarina - 27 mars 2014 10:47

Hej Nu har jag precis kommit hem från en härlig promenad. Det var så vårigt och fint ute så jag tog några kort. Förra promenaden blev bara 1 km, men idag var det så skönt ute så jag ville inte gå in o sätta mig i en tråkig lägenhet. Så rundan blev ...

Av Katarina - 25 mars 2014 14:45

Hej   Idag har jag varit ganska trött eftersom Nismo (katten) satte igång tv:n klockan 4 inatt. Han satte sig nog på fjärnkontrollen, efter det kunde jag inte riktigt somna om. Men det stoppade inte mig att ta en uppfriskande promenad efter tenta...

Av Katarina - 24 mars 2014 17:16


Hej alla! Jag tänkte ändra inriktning på min blogg och bara skriva om träning, kost och smyckestillverkning.  Idag har jag ätit 4 mål än så länge så jag har bara två kvar för idag.  Jag och min sambo har bestämt att från o med april ska vi bara...

Ovido - Quiz & Flashcards